Omogna barn var mina föräldrar.
Söta lilla unge, jag försökte skydda dig…
Lillasyster min, hjälpte det något?
Systerlill, med rosenhy…
Tänderna ruttnade till svart karies i din barnamun.
Ingen såg det. Bara jag. Jag gjorde inte nog.
Upptagen var jag, med att drunkna i självförakt.
Söta lilla unge, jag försökte skydda dig…
Lillasyster min, hjälpte det något?
Systerlill, med rosenhy…
Tänderna ruttnade till svart karies i din barnamun.
Ingen såg det. Bara jag. Jag gjorde inte nog.
Upptagen var jag, med att drunkna i självförakt.
Kan du någonsin förlåta mig?
Ditt taggiga igelkottsskal gjorde mig illa.
Jag flydde i självförakt, för att överleva,
på din bekostnad?
Jag var ju bara ett barn…
Ingens mamma alls.
© Kerstin Löthman 2009