Mannen utan dörrar

I rummet
en man
med rundad skalle
utan hårväxt

han ler med
slipade kannibalhörntänder
utan återsken
i vattniga blå ögon

lyssnar o lovar runt
tillsynes
med stor förståelse

Reser sig ur sin
blommiga öronlappsfåtölj
som han stulit av sin exfru
öppnar en dörr
o kliver ut i en
vindlande korridor
som sträcker sig i
oändligts evighet
kantad av dörrar

låsta
hänglås, säkerhetskedjor
nyckelhål av alla modeller
rostiga nycklar
som inte passar
är intryckta med våld

Odjuret tassar fram

öppnar glistna dörrar
och passerar
rum efter rum
där dörrarna genast
smäller igen

i korridoren ett
slocknande ljus

inga dörrspringor
släpper igenom det
minsta luft
eller kvävande damm.

© Kerstin Löthman, februari 2012, på hospice