I ett hus – det är mitt – ett rött trähus på landet,
grön gräsmatta, uthus och högvuxna träd,
tror det är lindar – blåser lätt i lövkronorna.
grön gräsmatta, uthus och högvuxna träd,
tror det är lindar – blåser lätt i lövkronorna.
Ett dike finns – högt gräs med vippor och ax.
En främmande kvinna ger mig ett barn, en pojke kanske 7 månader, blå jeans och tröja tror jag.
Han sitter i en marinblå sittvagn. Jag ställer en gul plastskål med skivade bananer i en gulorange sås i knäet hos pojken. Så får jag händerna fria att skjuta vagnen.
Pojken äter med händerna. Han är nöjd.
Sedan är minnet suddigt.
Kvinnan är tillbaka och tar barnet, men jo nu minns jag, innan det har jag letat efter vagnen som försvunnit – i diket, bakom uthusen – och oroat mig för vad kvinnan ska säga om att vagnen är borta.
Blir lugn när jag kommer att tänka på att kvinnan anförtrodde mig ett främmande barn!
Det är inte mitt ansvar om vagnen är borta. Lättnad och lite förbryllad.
© Kerstin Löthman 2007