Denna dikt finns också översatt till engelska: ”Insistent voices”.
de ropar på dig
skärande skrin
sipprar in i fönsterglipan
en lätt sommarvind
snuddar den beiga
sjukhusgardinen,
så stel
att inte ett veck får liv.
Det var många
timmar,
sedan din feberheta hand
kramade tillbaka,
men ännu är du här
litegrann.
Jag håller hårt.
Väggklockans tickande
ekar i det kala rummet
med smutsgula väggar,
mäter ut tiden
du har kvar.
Jag kan svära på
att sekunderna stannar upp
varje gång du slutar andas.
Min blick fixeras på din bröstkorg
— där—- en minimal hävning—
ett andetag
ger respit
innan det ändas.
Svalorna ropar
de ropar på dig
med pockande röster
”Flyg fritt med oss
under den blå himlen.
Känn dina vingar växa.
Låt luften bära dig
i pilsnabb svalflykt.
Kom, kom, kom!
Svalorna ropar.
De ropar på dig.
Du lyssnar.
Tar avsked.
Och lämnar oss.
Där utanför hukar en hare.
Vakan är över.
© Kerstin Löthman 2009