Rop

Svalorna ropar,
de ropar på dig

Du dröjer dig kvar
Ännu en stund

Väggklockans runda
Tickande invaderar rummet
– Varje sekund
– I evighet

Nu
Din feberheta hand
Har slutat svara
En trött utandning
– I evighet
Sedan ingen hävning av bröstkorgen
Pulsslagen – väl synliga på halsen bromsar in
Så ett flackt darrande andetag
Tystar hjärtslagen
Blånade läppar, vitnade kinder
Tycks som små rörelser,
En blinkning, en ryckning i mungipan
Livet dröjer sig kvar i
Min inbillning

När du ännu är varm
Ser jag haren
Som hämtat dig
Kura i gräset
Öronen vilar på ryggen
Blicken i min
Pappa

© Kerstin Löthman 2008