Tre silverhjärtan på rad,
i gåva av min finnigt truliga tonårsson.
– Det är för att de betyder något .mumlade han.
Då
Nu
Spänner trotsigt ögonen i mig.
– Mamma, jag behöver inte dig nå’t mer! Du tycker synd om dig själv för mycket. Jag vill inte tillhöra den här familjen, inte bo här mer!
i gåva av min finnigt truliga tonårsson.
– Det är för att de betyder något .mumlade han.
Då
Nu
Spänner trotsigt ögonen i mig.
– Mamma, jag behöver inte dig nå’t mer! Du tycker synd om dig själv för mycket. Jag vill inte tillhöra den här familjen, inte bo här mer!
Jag gav honom livet
Han föddes genom mig
Jag gav honom hans rätt
Kärlek, omvårdnad, omsorg.
Min son
Lever inte
För min skull
Han har ingen skyldighet att vara tacksam
Eller älska mig.
Men jag hoppas att han en dag ska se att jag gjorde det bästa jag kunde
Och jag önskar innerligt
Att det räckte till
Jag är tacksam att ha fått se dig
upptäcka världen.
jag höll din hand
Och du släppte min
och tog ditt första steg
då och nu
© Kerstin Löthman 2007