Som så många gånger förr, hade hon somnat i TV-soffan. Eller kanske sov hon inte riktigt… Ögonen var i alla fall slutna, men kroppen var spänd och det flimrade scener inne huvudet.
I leran skymtade något vitt – insikten träffade henne med ett slag i magen – en hand. En död kvinnas hand.
Skräcken grep henne. Natten var mörksvart.
Regnet sköljde bort mer och mer av leran.
Pulsslagen dånade i öronen. En ring. En silverring på likets finger.
Blå stenar glittrade. Slött undrade hon var ljuset kom i från?
Kamerorna.
Illamåendet kom i vågor, den sura smaken i munnen fick henne att svälja om och om igen.
Plötsligt stod hon på alla fyra och grävde med fingrar och tår i
den kalla jorden. Hon tömde sig tills bara frätande galla återstod.
Smak av svidande spyor i näsa, mun och hals. Äckel.
Ett högt brusande stegrades.
Fallet var inte högt men det var som om hon virvlade maktlöst utför ett stup. Huvudet dunkade hårt i marken med ett otäckt krasande ljud.
Suddigt, var det första hon tänkte. Något ljust i det mörka.
Bilden blev skarpare.
En vit hand. En vit hand i leran.
Hennes egen hand – eller likets?
TV-bruset kom till henne när pappa lyfte upp henne. Hon låtsades sova men armar och ben stack ut som stela pinnar. Hon ville njuta av att vara i hans famn men det var svårt när hon var så spänd. Njutningen blev till skam. Skammen blev till njutning. Förljugenhet.
Vad hon längtade. Tandborstning. Varsamma händer som tvättar hennes hår. Reder ut alla tovor.
Insvept i tjock frottéhandduk. Godnattsaga i knä´t. Omstoppad med rena lakan. En mjuk strykning över kinden.
Dörren omtänksamt på glänt.
En triangel av ljus in i rummet.
Det var en vitmålad säng av trä med gavlar. Dammet låg tjockt på golv och slitna möbler. Tapeten full av revor.
Under täcket låg flickan. Hennes kvällsarbete hade börjat.
Sten för sten byggde hon en mur. Det var tungt och mödosamt.
Först när skyddsmuren nådde över gavlarna var hon säker.
Ändå måste hon ligga blickstilla och andas ljudlöst.
Kom hon utanför sängkanten var muren förstörd. De namnlösa i mörkret skulle ta henne då.
Hon kunde höra dem rumstera, sucka, smacka och krafsa med klorna under henne. Sängbotten var tunn.
Den mjukt lurviga gosehunden Lufsen kröp in i famnen och slickade henne ömt på hakan. Den vassa lilla nallen Grynet höll hon i tassen. I mörkret vakade de.
Hon vaknade av en häftig inandning och en känsla att falla. Hjärtat bultade hårt och hon var kallsvettig. Utan att tänka på faran slängde hon undan täcket och sprang ut i hallen. Vid trappkrönet tvekade hon.
Något kom snabbt som en orkan bakom ryggen. Stöten var så våldsam att hon tappade andan samtidigt som hon tumlade i slow motion trappsteg för trappsteg, smällde i pappas smidda räcke och…
Hon vaknade av en häftig inandning och en känsla att falla.
Hallen var mörk.
© Kerstin Löthman 2009