Bäraren

Din sorg
fyller rummets instängdhet
bakom neddragna persienner.
I dunklet uthärdlig?

Din sorg,
trycker ned dig i sängen.
Under dess tyngd,
är du oförmögen att resa dig.
Sover dig igenom.
Tunneln.

Din sorg
läcker ut genom dörrspringorna
och sipprar in i husets alla vrår.

Jag gråter din sorg,
som dina torra ögon inte vill ge.
Jag vyssjar din sorg i min famn.
Bär den i timmar, dagar och nätter. Utan slut.
Jag värker och matar och krystar fram.

© Kerstin Löthman 2009