Smultronbär

Sorgsprickor
i huden
vätskar och rodnar,
Skamset.

”Var glad, för det du har,
Livet! ”
Livet en stund –
i väntan –
på vad?

Tomhet
gammelhetens kropp
stelnade, värkleder.
Pappas gultjocknade
tånaglar.
Bruna fläckar
tränger fram i ansiktets hud.

Gifterna sliter ut mig,
Huden spricker till rått kött,
Vätskefyllda blåsor skymmer anletet.

Svag och gammal.
Tung och långsam,
– redan?!?
Förfallet invaderar.

NU VÄGRAR JAG MER TOXINER!!!!

Återerövrar livet – så länge jag har det.

Del två

Vill så gärna bli läkt.
Omfamnad till helhet.
Gråta tårarnas slut.

Tömma latrinen,
kräkas ut det ruttnande
för att ge plats
plats -till något annat,
något rent, som smakar
frisk citron,
kanske till och med,
sommarsolsöt
mörkröd mättat smultronbär
dekorerat med små, ljust gröna, ovala frön.

Behöver Helighet.

© Kerstin Löthman